Finansiering

För att starta och utveckla internationell verksamhet krävs ofta extern finansiering men det kan visa sig vara svårt att komma på olika finansieringskällor. Under rubriken RESURSER hittar du mångsidig information om olika inhemska och utländska finansieringskällor. Detta material är på finska men kan naturligtvis utnyttjas i de svenska skolorna också. Bland de de största finansiärerna är UBS www.oph.fi, centret för internationell mobilitet CIMO, www.cimo.fi, Pohjola-Norden www.pohjola-norden.fi. Också olika länders ambassader kan kontaktas för information om eventuella specialunderstöd.

För finlandssvenska skolor finns ytterligare mycket goda möjligheter att finansiera internationaliseringsprojekt inom grundläggande utbildningen och gymnasiet. De finlandssvenska fonderna stöder gärna uttryckligen de svenska skolorna i Finland och betonar spridning av den finlandssvenska kulturen utomlands och till besökande studerande- och lärargrupper i Svenskfinland. Fonderna önskar gärna att man arbetar i nätverk och idkar samarbete mellan skolor i en region men också kontakter mellan skolor i regionerna i Svenskfinland uppmuntras.
Möjligheter till bidrag finns på webbsidan www.fyrk.fi som listar alla bidragsgivare. Exempel på fonder som stöder finlandssvenska internationaliseringsprojekt är:

Svenska Kulturfonden
Svenska Folkskolans Vänner
Svensk-Österbottniska Samfundet
Förbundet Hem och Skola
Sparbanksstiftelserna i de olika regionerna
Otto A.Malms donationsfond

Lokala kulturfonder och stiftelser som stöder verksamhet bland barn och unga lönar sig också att ukontakta, t.ex. i norra svenska Österbotten, Stiftelsen Kulturfonden för Gamlakarlebynejden www.stiftelsenkulturfonden.fi och i Åboland Stiftelsen Martha och Albin Löflunds kulturfond www.lofgren.fi.
Kontrollera alltid ansökningstiderna med bidragskällan i fråga. Många fonder har ansökningstid på hösten, men också februari är en vanlig månad då ansökningar för nästa läsår skall lämnas in.

PRAKTISK EKONOMIPLANERING FÖR ETT PROJEKT

Då din skola har bestämt sig för att inleda ett internationellt projekt är en av de första sakerna man tänker på naturligtvis hur finansieringen kan ske? Kan vi få understöd, vad ska eleverna själva stå för? Vad kan skolan/kommunen stå för? Skall vi samla in pengar med gemensamma anstängningar s.s. försäljning, jippon osv?
Om projektet är ett EU-projekt stött via CIMO är finansieringen ofta klar och rätt generös. De beviljade medlen per mobilitet är oftast tillräckliga för resor och program både som mottagande skola och utomlands för exkursioner. Om projektet är stött av UBS, räcker medlen oftast för delvis stöd av resande samt till programpunkter då man tar emot gäster på egen ort.
Viktigt är att klargöra för deltagarna och att med skolans upprätthållare i god tid diskutera:

• hur stor är anmälningsvagiften för deltagande i projektet, hur bekräftas deltagande, betalas anmälningavgift tillbaka helt, delvis eller inte alls om man hoppar av projektet senare
• vad är giltig orsak till att annullera deltagande
• hur mycket betalar deltagaren själv och vad inkluderar den summan (resa, inkvartering, mat, program etc.)
• betalas resan i sin helhet på en gång eller kan man betala i rater
• vad används eventuella understöd från fonder till; resekostnader, program, inkvartering?
• förväntas man t.ex. inkvartera en person i sitt hem under ett utbyte och stå för mat- och transportkostnader under tiden, vem betalar t.ex. bussbiljetter för resor mellan hemmet och skolan
• hur finansieras program t.ex. för en stor besökande grupp från ett annat land i din skola, vem betalar skolmaten, kvällsprogram med mat, avskedsmiddagar osv
• vid deltagande i lägerskola utomlands, hur mycket fickpengar behövs under i frågavarande resa,
Om gruppen går in för att gemensamt samla in pengar för att finansiera sitt projekt bör på förhand också klargöras hur vinsten fördelas. Går influtna medel till en gemensam kassa som används för t.ex. utflykter, mat eller samlar alla deltagare in i ”egen kassa” och får efter avslutad försäljning debitera ut den summa man själv är berättigad till? Båda sätten används, det senare upplevs av en del som mera rättvist men det förra sporrar både till samhörighet och främjar , ideologiskt sett, ett kollektivt tänkande för en gemensam sak.
Gällande lärarnas insats som projektledare för sin egen skolas projektsatsning är också ett noggrant förberedelsearbete viktigt vad gäller finanserna. Tänk på följande saker:

1. Hur skall medföljande lärares resor finansieras; kan man i kommunen ansöka om medel för internationell verksamhet och vad täcker dessa? Kom ihåg att räkna in avtalsenliga ersättningar för varje enskild lärare, dvs. rätt till dagtraktamente, avlönad tjänsteledighet och att få anställa vikarie under perioden man är på projektresa.

2. Medel som beviljats projekt från fonder, stiftelser och även instanser som UBS och CIMO kan oftast inte användas för avlönande av vikarier under resor och under mottagande av utländska gäster, så ta noga reda på hur detta finansieras i din kommun.

3. Om ovan nämnda finansiering inte kan ske via kommunala medel, bör planer göras för att av andra medel bekosta de här utgifterna. Kanske behöver då en större summa samlas in av de enskilda deltagarna. Om gruppen som reser ut har deltagare från flera skolor i ett nätverk är det mycket viktigt att uppgöra avtal om hur man inom nätverksskolorna delar på alla kostnader. En bra lösning är att varje deltagande skola deltar i alla kostnader för medföljande lärare enligt antalet deltagande studerande. En modell från Team Nord skolorna finns bifogad.

4. Lärarnas engagemang i insamling av gemensamma medel bör också klargöras på förhand. Alla lärare har inte intresse eller tid för något större engagemang i försäljning av t.ex. toalettpapper eller godislådor, basarer eller kaffeservering. Om projektet genomförs av elever i grundläggande utbildning behövs vuxna ansvarspersoner, som kan vara föräldrar och/eller lärare, medan gymnasieelever oftast klarar försäljning och evenemang rätt självständigt med endast lite stöd av vuxna. Denna verksamhet uppmuntrar till entreprenörskap och ger fin vi-anda i de flesta projekt.

5. Trots noggrann ekonomiplanering kan det hända att då ett projekt avslutats så finns det antingen pengar över som blivit outnyttjade eller så räcker inte medlen till för att täcka alla kostnader, t.ex. om något oförutsett inträffat. Det är bra att i projektplanen skriva in att medel som samlas in är enlig en viss plan, men att oförutsedda utgifter kan föranleda att man måste ta in en extra betalningsrat. Har större summor blivit oanvända kan man göra på två olika sätt:

a) om projektet kommer att fortsätta följande år med en ny elevgrupp kan man bestämma att de oanvända medlen överförs till dem (gäller förstås inte privata medel)

b) kvarstående medel betalas tillbaka till deltagarna. Ofta blir det inte så mycket per person att betala tillbaka, men är förstås rättvist.

6. De flesta kommuner vill att all betalningsbalans som gäller skolväsendet går via kommunens gemensamma kassa. Privata s.k. ”klasskonton” är numera inte tillåtna. Detta betyder att ansvariga lärare bör kontakta sin kommun då projektet startar och komma överens om att ett kostnadsställe öppnas för just detta projekt. Då får man ett bankkontonummer och ett referensnummer eller -namn som man uppger då inbetalningar från deltagare och fonder skall ske. Byråkratin känns ofta tung och ibland obegriplig, men ett gott samarbetsklimat med kommunens ekonomiavdelning brukar bidra till smidighet och flexibilitet. Byråkratin är nödvändig för alla inblandades säkerhet.